Courtneys bloggutmaning dag 19: Mitt irl hästliv

Mitt irl hästliv är basically hela mitt liv faktiskt. Började rida när jag var 3-4 och har ett minne av att mina föräldrar satte mig på en jättestor häst och det är väl det tidigaste hästminnet jag har (var väldigt liten då). Men från den jättestora hästen, som kanske egentligen var en D-ponny, blev det ponnyridning på en lokal ridskola där jag stannade i något år.
 
 
Men när shettisarna vart för små, jag växte väldigt mycket både på längd och bredd haha, fick det bli en ny ridskola. Tyvärr lades den ner efter något år (bästa ridskolan) och jag fick flytta vidare till ett nytt, större, stall där det fanns den finaste vita hästen. Men tyvärr vart det slut på den ridskolan också, kommer inte ihåg varför dock kan ha varit att det var för långt bort eller så, men så när jag var runt 10-11 fick det bli en sista ridskola. Och mina erfarenheter från den var inte så bra då jag fick en väldigt bråkig och le häst som började skena under lektionen och jag vart väldigt rädd för hästar efter det.
 
Men för att bygga på lite till varför just den händelsen var droppen så fick jag en shettis när jag fyllde 6, Imse (som jag fortfarande äger idag). Hon hade blivit misshandlad och misskött i tidgare hem och kanske inte var den perfekta första hästen, men hon blev det. MItt första möte med henne slutade i ett väldigt hårt bett för jag varit för glad, men det blev bättre efter det. Vi red ofta med grannarna då de var två jämnåriga som också hade en varsinn shettis (något snällare) och allting gick bra. Men ställde man för höga krav på Imse så satte hon sig på tvären och gjorde allt för att få av en. Hon rullade x-antal gånger när jag red, sparkade, bockade etc. Men jag ramlade faktiskt aldrig av (förutom när jag hoppade av när hon la sig ner såklart) och vi tragglade på. Men när jag växte ur Imse fick det bli den sista ridskolan som jag nämnde ovan, och då kom hästrädslan.
 
2012 började min mamma gnälla väldigt mycket om att jag borde rida någon dag med vår granne då hon har en turridning på islandshästar. Vi själva hade två hästar, Imse och mammas 25+ nordsvenska travare som var alldeles för stark och het för mig, så under vintern mellan 2011 och 2012 följde jag med vår granne ut. En van islandshäst är väldigt mycket lugnare än en bråkig ridksoleponny kan jag säga, och jag fick rida en som heter Silja vilket var ett väldigt lugnt och fint sto. Och jag fick tillbaka hästkänslan igen och var inte lika rädd längre.
 
Under samma år ungefär fick vi byta sommarbete på hästarna och de vi hamnade hos (gamla vänner till familjen) köpte ganska snabbt två egna islandshästar efter det. Jag blev som en medryttare och skötare på den ena, som vi fick ta bort för några veckor sedan pga ålder (hon blev 30), och vi red väldigt mycket. Hon fick mig att hitta tillbaka helt och jag tappade all rädsla tack vare den hästen. Hon hade också ett väldigt jobbigt förflutet och hade svårt att lita på folk, men vi klickade och hon hjälpte mig verkligen.
 
Så hösten 2013 blev det att jag införskaffade mig en egen liten pälsboll, Ösp. 
(hon ser lite tjock ut men det är faktiskt bara hennes extrema vinterpäls)
 
Och resan sen 2013 har varit lång och bråkig med fång och eksem (som nu tycks ha försvunnit, är stolt över att hon har så mycket man nu om man jämför med vad hon hade när vi köpte henne) men vi båda har vuxit och blivit bättre efter vägen. Hon är 16 men beter sig som en unghäst när man rider, väldigt mycket krut i damen min. Imse och mammas gamla travare finns kvar hos oss, Imse är Ösp's sällskap och travaren håller den återstående isisen sällskap uppe på "sommarbetet", då Ösp inte längre kan stå där efter hon fick fång för minst andra gången (hon har bara fått det en gång hos oss men hade tydliga "fång-tecken" när vi köpte henne, kan säga att hon tappat väldigt mycket i vikt och blivit finare i exteriören sen hon kom hit). Men vi brukar lalla runt i skogen ungefär två gånger i veckan, mer på lov såklart, och bara mysa. Tänker bjuda på en mys-mule som slutet på detta inlägg, samt en härlig bild från en ridtur i vinter.
Älskar att fotografera och tar alltid mina bilder från hästryggen, tycker det ger ett mycket finare persepktiv än om man står på marken.





Kom ihåg mig?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo
Chrome Pointer